Den här lilla krabaten mötte jag på vägen till matbutiken. Jag såg kotten på långt håll men det gjorde inte mannen som gick rakt emot mig. Igelkotten blev rädd och flydde till andra sida av häcken. Jag satte mig på asfalten och i slow motion tog jag fram kameran. Om jag hade tillräckligt med tur då skulle igelkotten komma tillbaka. Det gjorde kotten även om den tog lång tid på sig. Mitt hjärta klappar extra hårt för de rara taggbollarna, jag fylls av kärlek när jag ser dem.
1 kommentar:
Samma känsla fylls jag med, för de är så underbara med sitt taggiga utseende. Själv har jag inte sett någon på flera år. Vi hade en här för några år sen, men Grim skämde nog bort den med sitt skällande.
Skicka en kommentar