Det är kväll. Jag ligger i soffan insvept i några lager yllefiltar. Det är dags att säga hej då till torsdagen men jag mäktar inte med att få saken gjord. Sara lyssnar på musik i sitt rum. Det slår mig att jag känner igen låten. Från Dans Fuego-passet på Friskis. Jag flyger ur soffan och springer in på hennes rum.
- Vad är det för låt? -frågar jag min något förvånade dotter.
- Danza Kuduro.
Och då händer det något. Jag börjar köra gympapasset mitt framför Saras spegel. Jag minns rörelser! Jisses, jag gör det! Men framför allt minns jag glädjen som jag kände på och efter passet. Jag som nyss höll på att dö i soffan viftar nu med armarna och vickar på rumpan.
Jag är nog lite galen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar