Det är märkligt hur stämningarna växlar hos mig.
Den ena dagen är jag lycklig, den andra känner jag mig som en urvriden disktrasa.
Ärligt talat vet jag inte hur en urvriden disktrasa kan känna sig men jag antar att rätt så taskigt.
Men det är kanske bara fördomar? Precis som att säga till någon din j-a gris? För grisar är ju enormt söta. Om någon skulle säga att jag var en gris då skulle jag nog ta det som komplimang. Tror jag. Men för att komma tillbaka till disktrasan...
Inte ens solen kan få mig på bättre humör idag. Jag tänkte åka och träna men istället sitter i soffan och äter choklad. Och så får jag så enorm ångest för att jag inte har åkt till gymmet.
Ett moln av oro för min framtid har landat på mina skuldror. Jag har försökt vända näsan mot solen och tänkt här och nu. Nu är det underbart. Nu är jag frisk och har köpt färsk lax till middag. Nu skiner solen. Nu finns det inget att vara rädd för. Men att leva här och nu handlar inte om att maniskt försöka övertyga sig själv att livet är så underbart. Det handlar om att kunna känna det i varenda cell och det gör jag inte idag.
4 kommentarer:
Förstår dig precis..å klappar dig på axeln och hoppas att det vänder för dig snart!
KRAM
Det verkar vara nåt fel med kommentarsfältet..hoppas det blir publicerat det jags skriver för jag ville bara skriva också att jag gillar utseendet på din blogg..
Jag känner så väl igen det där. Usch, denna framtidsoro. Men tar man inga chanser så vinner man inte. Förhoppningsvis mår du alldeles sprudlande lyckligt om bara några veckor. Jag håller tummarna.
Tusen tack!
Skicka en kommentar