Idag har Lucy fått åka i sin avskyvärda bur till veterinären. Hon grät hela vägen dit och hela vägen hem. Väl hemma kollade hon alla vrår för att försäkra sig om att allt var i sin ordning och sedan återvände hon till buren och sov i den hela eftermiddagen. Jag önskar att jag hade hennes anpassningsförmåga och kunde göra min egen bur till den bekvämaste platsen på jorden.
3 kommentarer:
Gulle:-)Ska själv ut på kattresa nästa vecka och min Sofina kommer att både gråta och svettas. Jobbigt för en enda spruta.
Sött foto och fin text. Vi försöker väl alla "boa" in oss.
Precis så brukar jag oxå tänka, när jag ser mina små djur krypa in i deras burar som står utsatta lite varstans i huset. Där kan de krypa in och veta att de får vara ifred tills de själva vill komma ut igen...
Vi borde alla nog ha en sådan :)
Skicka en kommentar