Leon

Leon bor för tillfället hos oss. Hans ras, Staffordshire Bull Terrier, klassas som kamphundar. Ja, Leon utövar många kamper. Hans största kamp är att få oss att låta honom sitta i knät. Jag har gått igenom hans papper för att jag började misstänka att han är en knähund, inte en kamphund. På kvällarna, när jag sitter vid datorn, då kommer Leon och försöker smyga sig upp i mitt knä. Att smyga sig är Leon inte så bra på. Klumpigt klättrar han upp och lyckas han med sin bedrift då är han väldigt nöjd. Leons näst största kamp är att få så många pussar som möjligt. Och att vara sams med alla. Att Leon är så fin som han är, det är hans husses och mattes förtjänst. De har lärt honom lydnad och samspel på ett utomordentligt sätt.

Leon och Nosan leker. Det är Leon som ligger på ryggen. Både Leon och Nosan är stora, tunga hundar. De slänger med sina käkar hit och dit men ingen av hundarna har ens fått något rött märke på kroppen. Lite beror det på att de har ett segt skin men mest på att de leker, inte bråkar. De är försiktiga, de vet var gränsen går. Den som är mest taggig är faktiskt katten Lucy. Hon spöar Leon med ett stort nöje. Minst en gång om dagen.

Och efter leken är det dags för lite vila. När man väl har återhämtat sig (i typ två minuter) då kan man börja antigen leka på nytt eller pussas.

Fast för mig innebär deras lek ett evigt sopande av hundhår. Det är mestadels Nosans päls, hon byter just nu till vinterpäls.