torsdag 3 december 2009

Ingenting



- Vad har du gjort för att förverkliga din dröm?

Hans frågor är jobbiga. De tvingar mig till att konfrontera mig själv. Något jag har undvikit under en längre tid nu. Jag kan inte ljuga för honom. Det är som att ljuga för mig själv. Jag vänder blicken mot fönstret men jag ser ändå ingenting. Jag nyper nervöst i min kjol. Han väntar på svaret men jag tror att han kan det redan.

- Ingenting - jag svarar så tyst att jag kan knappt höra min egen röst. Han hör men han låter bli att säga något mer. Jag stirrar fortfarande genom fönstret. Tankar börjar snurra i huvudet på mig. Olika tankar. Att det är lätt att skylla på livet, på omständigheter, på andra. Att det är ändå jag själv som bär ansvaret för att jag inte har gjort något. Och att jag kommer att dö med en dröm som aldrig någonsin har fått sin chans. Det vore dumt. Väldigt dumt.

11 kommentarer:

Annelie sa...

Jättedumt till och med. Och du är ju smart!

EvaP sa...

Fast Kära Ann, ibland får man lov att bara vara stilla i utvecklingen och njuta av det som är. Du är en för mig fantastisk människa, bra mycket klokare än de flesta andra.

Anonym sa...

Han verkar bra som får dig att tänka i andra banor. Fast få inte ångest av att du hanterat livet på ett annat sätt än vad han frågar om, det är inte fel bara för att du får svara Nej på en fråga! KRAM!

Anonym sa...

Söta Anna....
Vilken är din dröm då?
Du har ju en ....det kan jag läsa mellan raderna.

Jag vill bara säga att din blogg är så vacker och vilsam, den är lika vacker och STILLA som du. Min själ får ro när jag är här inne och betraktar dina sensibla bilder från din vardag. Din text flyter så stilla och vackert genom bloggen, precis som en skogsbäck flyter fram genom en skogsglänta.

Anna, du måste kolla din mail. Jag har skrivit till dig....och tackat, för den fina paketen som anlände till mig häromdagen. Jag känner mig rik och sitter och småpratar med kråkorna i granarna, både nu och då :)

Kram på dig!

Sincerely
Clara

Toril sa...

Förstår dig...bär också på en dröm å jag gör heller ingenting...tänk om vi kunde peppa varandra att komma vidare...ha en fin helg:)

Anna Stilla sa...

Tack så mycket! Era ord betyder mycket för mig.

Anonym sa...

Men köp det där huset då...:)

Anonym sa...

..tänk va mycket kreativt som kommer hända där!!!

Maria sa...

Du har dagar kvar ANna! SÅ du kan förverkliga drömmar NU!
KRAM

Erik sa...

Go for it! Ibland kan det behövas andra ögon, oväntade frågor. Fast det är inte alltid vi är mottagliga till förändringar. Även stillheten behövs, tror jag. Men drömmar behövs och lyckas vi förverkliga en del, ja då har vi nått långt. En del tar aldrig tag i det. Bara att du tänker tankarna är ett steg i rätt riktning (se starten på kommentaren). Min egen skalle snurrar igång av ditt inlägg, tack för det. :-)

Persilja sa...

Skrev du det här till mig? Inte det=)? Nå, det kunde varit till mig också. Vi är i samma fas. Det är hemskt att vara rädd. Trampolinen är så hööög! Ska vi våga hoppa? Om vi håller varandra i handen???