Idag har jag varit på föräldramötet hos min son. Han går i åk 9 och snart ska han välja sin framtid. Inte ens 16 fyllda och så stort val, så stort ansvar. Gymnasievalet. Antigen väljer han rätt och livet rullar på. Pusselbitarna faller på plats. Eller så väljer han fel och får senare dras med ett val som skaver liksom en sko som är för liten.
Vad vet man om livet när man är bara 16 vårar? Vad vet man om sig själv? Om vad man trivs med. Om vad som är viktigt för en själv. Jag vet att det finns 16-åringar som har tydliga mål men många är långt ifrån det. Jag önskar jag kunde styra hans val men det är just det. Det är hans val. Mina föräldrar styrde mitt val. Jag ville bli sjuksköterska och utbilda mig senare till barnmorska. Men de tyckte att det var ett yrke som var otänkbart. För dåligt betalt, för mycket blod, för mycket slitage. Så jag utbildade mig till trädgårdstekniker. Jag skulle ha växthus, odla tomater och bli stenrik. För när jag valde skolan då kunde man bli stenrik på det. Där jag bodde. Men jag har aldrig jobbat som trädgårdstekniker, aldrig sålt en enda tomat. Jag är övertygad om att mina föräldrar menade väl men valet var inte mitt. Valet var deras. Det byggdes på deras erfarenheter och världsyn. Jag skulle nog bli en bra sjuksköterska har jag en känsla av.
Så jag vill inte styra sonens val. Inte alltför mycket i alla fall. Jag kastar idéer upp i luften, som bollar. Han får fånga dem själv och bestämma över dem. Men jag tycker att det är tufft att behöva fatta ett sådant beslut när man är så pass ung. Men kanske är jag bara ängslig och projicerar mitt eget velande på honom? Jag brukar ju själv fantisera om vem jag blir när jag blir stor...
6 kommentarer:
Jag skulle bli veterinär men klarade bara en termin på naturvetenskapliga programmet. Då började jag på media eftersom journalist var nästa tänkbara. Sista terminen hade jag en aha-upplevelse där sjuksköterska blev det klockrena livsvalet, och det har jag aldrig ångrat en sekund. Man behöver således inte veta i nian. Det är okej och går att ångra sig längre fram.
Kan bara av egen erfarenhet meddela att det ÄR INTE livsavgörande, det där gymnasievalet! Framtiden hänger inte heller på detta val!
Det är trevligt när somliga vet vad de vill, redan när de är 16, men de flesta har iiiingen aaaaning. Och de flesta har fortfarande iiiingen aaaaning när de lämnar gymnasiet!
Dessutom har man chans att välja vad man vill längre fram i livet, när det har klarnat ;).
Jag hade iiingen aaaning o valde nog helt fel, men grunderna fick jag ändå o för mig klarnade när jag var 25år o började jag plugga vid universitetet. I den grupp jag gick fanns även de som var 45+... Min kära man har en univ utb fr sitt hemland o skaffade sig en helt annan här vid 30 års ålder.
Det är aldrig för sent för att ändra riktning i livet!
Det viktiga vid valet är ändå att man gillar skolan, ämnena samt möjligheterna till ev lustfyllda val av ämnen :D
Stor kram
Jag förstår din oro. Det är ett stort val och tycker som du att det är viktigt å hitta rätt. Men oftast är det väl så att man gör ett förstaval och omvärderar det senare för de är nog få förunnat att pricka rätt första gången. Det är väl omval som kallas livserfarenhet:) Allt gott!
Även om man är fin, så kan man alltid bli finare. Plus att jag är lite sladdrig på vissa ställen :D
Inte nog med att de måste göra ett svårt val, de har bra mycket fler alternativ än vad vi hade, så det är ännu svårare för dem! Hoppas han väljer ett program som är roligt! Det känns som det är viktigast om de ska klara de tre åren i gymnasiet som är väldigt tuffa. Ha en skön helg! Kramizz
Du sätter fingret på något ganska stort. Förr var det nästan alltid som du beskriver. Själv hade man någon vag uppfattning om vad man ville. Så kom föräldrarna och tyckte till och så blev det så. Jag hamnade på teknisk utbildning (har far och farfar som kört på länge med Ericson, dit skulle jag med, tror jag min pappa tyckte). Inte min grej, jag gick färdigt gymnasiet, men det blev mycket humaniora vid sidan om och bara sådär betyg. Undrar hur mycket bättre det blivit med åren? Som 15-16 år är valet väldigt stort! Man lever i nuet. Tre, fyra år framåt verkar avlägset... Vi har försökt undvika styra vi också, men ändå tycker man lite... Bara barnen mår bra, det är viktigt!
Skicka en kommentar