Det är alldeles för tyst hemma. Jag saknar barnen. När de är hos sin pappa brukar jag låta dem vara ifred och ringer sällan. Men idag har jag ringt och pratat med mina två tjuriga tonåringar :) Det tog lång tid för mig innan jag lärde mig att ta vara på mina barnfria helger. Under de första åren hade jag gråtit och sovit mig igenom helgerna. Nu kan jag släppa ansvaret men inte saknaden.
Bilden är några år gammal. Vi firade jul hos mina föräldrar. Jag ser ganska sur ut men det var en fin jul och jag var inte alls sur.
4 kommentarer:
Słodkie Ania...Całusy... :)
Oboy, jag vet precis vad du menar...
Precis så ska det vara! Jag är i samma sits, men min son bor numera hos sin pappa och det gör ont när han inte är hemma. Dessutom är han 16 år.. har inte mamma i tankarna alls med andra ord. Men just nu är han här hemma och jag hör honom rulla med sin stol i sitt rum :-)
Min fyller 16 i januari. Nu har de kommit hem och ordningen är återställd. Tills det är dags att åka till pappa igen.
Kram på Er
Anna
Skicka en kommentar