Egentligen vill jag sträcka på mina vingar och skriva fritt, fotografera fritt, skapa fritt. Men jag har så svårt för det nuförtiden. Jag är så rädd att det jag gör inte är tillräckligt bra. Man blir väldigt kritisk till det man sysslar med och det slutar med att bara blicken på kameran eller tangentbordet framkallar svettningar.
Till och med nu när jag försöker berätta hur det känns då tänker jag på varenda ord jag skriver. Var är de dagarna då orden bara spruttade ur fingrarna på mig? Jag älskar ju att skriva. Om någon skulle fråga mig efter mina starka sidor då skulle jag utan tvekan svara att skriva. Varför har då bloggen blivit så fattig på ord?
Kanske för att jag själv har vänt mig inåt väldigt mycket. Skapat en liten bubbla och flyttat dit. Jag släpper inte in så mycket i bubblan. Men inte släpper jag ut något heller... Jag måste nog hitta på ett bra sätt att spräcka bubblan och befria mig från de banden jag la på mig själv.
Och nej, bilden är inte min men den passar så bra just idag...
9 kommentarer:
Ibland behöver man skriva av sig och ibland inte. Kan det bara vara så att du har skrivklåda? Fina askar, jag gillar det prickiga! Roligt med "egna" fasaner, väldigt mycket talgbollar verkar det gå åt hos er. Ha en skön vecka!
Hej
ja det är ju som det är.
jag tror att du ska gilla läget och se vad som händer!
Det är väl det som är livets stora utmaning att vara där man är och inte där man vill vara eller tror att man brukar vara.
Det kan ju bli spännande och se vad som händer där du är just nu
ha det bra
Monika
Det är när man börjar tänka och annalysera som man förlorar sin kreativitet...
Been there - than that :-(
Men tack o lov på G igen :-)
TRO PÅ DIG SJÄLV -
Kanske prestationsångesten hälsar på för att du har så mycket kreativitet inom dej...och så tror jag att allting liksom måste kännas helt rätt!
Läste nu om dina burkar, och prickarna...du gav inte upp, utan gjorde om...och jag fascinerades speciellt av den stora pricken med dom små prickarna runt om...ungefär sån är nog Du...att du finner på nya vägar hela tiden, i alla fall, trots allt...
Att prestationsångesten då gör visit, är nog bara en del av din underbara kreativitet, även om den förstås kan kännas väldigt betungande, och nästan förlamande när den gör sin visit...!
Hoppas Din dag bli fin!
Kram
från Eva
Har en ny blogg nu. novawille.blogg.se
kramar emelie
Varför prestera efteer given mall.Släpp kraven och bara ös på,det kan ju inte bli värre än att man skrattar och då har man ju lyckats.
Hälsar HL
Tack så mycket för alla uppmuntrande ord!
Analysera mera, förespråkar en del. Jag är lite mer, släng dig ut utan skyddsnät och se hur det går. Kan denna plötsliga bubbla och självbegränsning hänga ihop med ålder och bekvämlighet? Ja, jag vet inte... bara något som kom. Allt går väl i perioder. Nu med bilden, åk ut och plåta! Fixa ihop en ny utställning, en "Stilla vårsalong" kanske? Du ska se att det vänder när våren så smått börjar komma :-) Just nu är det bra trist.
Oj, det här låter jobbigt.... din prestationsångest låter nästan som mer än "bara" prestations ångest. Ut och gå en sväng i skogen. Prommenader i skogen tycker jag hjälper mot allt möjligt om inte efter första prommenaden, så efter ett några gåger.
Skicka en kommentar