Jag och Nosan tog en kvällspromenad.
Nosan luktade på alla ruttna grässtrån och jag filosoferade.
Och som vanligt blev jag slagen av en kraftig tanke.
Och kanske någon av er blir upprörd och känner sig ledsen men det är inte min avsikt att såra någon alls.
Men jag funderade över begreppet lantstil.
Vi inreder våra hem i lantstil. Bloggvärlden blommar med bloggar som sjunger lovsånger om den lantliga stilen. Tidningar som ägnar sig åt country living är många. Likasom tips om hur man får ett lantligt kök. Vardagsrum med lantlig känsla. Lantligt...
Jag känner några riktiga "lantisar". Sådana där, vet ni, som inte behöver köpa små lyktor och kuddar av mjölsäckar för att skapa den lantliga känslan i sina hem. Deras hem andas lantlighet av helt naturliga skäl.
Men konstigt...
Inte ett enda vitt hjärta dinglande på nyckeln i linneskåpet. Inte en enda glaskupa med några nytillverkade gamla franska brev under. Inte en enda kudde med något helgon påstrykt.
Istället är det omaka filtar i soffan. Kuddar som inte alls passar ihop med den övriga inredningen men som tål att rulla dem under ett trött huvud. I farstun står det inga rosiga gummistövlar utan några par av den gröna modellen. Fast färgen syns knappt för stövlarna är rätt så leriga. Lantisar har oftast grova händer så de föredrar rejäla muggar istället för de små sköra kopparna. Jag trivs i deras kök. Kanske för att de är lantliga, men på riktigt.
Bilden är hämtad från www.freefoto.com
8 kommentarer:
Så bra du skriver, jag håller med till 100%, lantlig känsla är ju nåt helt annat! Jag har inget intresse för dessa bloggar...de är alldeles för ytliga...
Beskriver du mig o mitt hem??!! *skrattar*
Lantligt shäbby det är vi det o inte ett hjärta, glasklocka el madonna så lång ögat når... ;)
Hej
sååå bra skrivet ...
Ibland är det verkligen långt mellan ord och verklighet...
Hälsar
Monika
Hej Anna!
Skönt att du törs skriva vad du tänker och att du klargör att du inte har för avsikt att såra. Den där lantliga stilen är iallafall inte svenskt lantlig. Tycker att den kanske kunde kallas för fransk romantisk stil.
Tycker mycket om att läsa det du skriver här, rakt på sak, utan att för den skull avse att såra någon!
Jag har alltid älskat mina ärvda gamla möbler, för att dom ger mej en trygghetskänsla...
Att jag målar dem vita nu, beror nog på att jag vill se någonting ljusare, bland mina vackra, men kanske många gånger mörka minnen...
Och härhemma är det, och förblir det mormorsrutekuddar som gäller...! :-)))
Kram
från Eva
Jag håller med dig, lantlig stil stämmer egentligen inte, mera som ovanstående Maria skriver. Jag umgås också med "riktiga" lantisar, och ser det du beskriver framför mig...
/Lotta
Antar att jag verkligen tillhör original lantisarna - eller som kära moffa brukade säga : "Tösa ä ju född me dynga runt stövlarna"
:-)
Härliga ord du skriver som är mitt i prick!!!!
Tack för att du blogger om ditt och datt!
Kram
Cissi
Skicka en kommentar