I söndags opererades min son. Klockan 13 åkte vi till akuten, klockan 15 låg han på operationsbordet. Det tempot chockade honom för han trodde att vi skulle få lite medicin med oss hem. Istället stack de nålar i honom och pratade om narkos. Min stora, tappra lilla Dawid...
Något märkligt hände inuti mig. Någonstans under mitt hjärta hittade jag ett par vingar som jag sträckte över mig och Dawid. Jag skapade en liten värld åt oss och stängde ute allt annat. Nu är Dawid hemma igen, han mår relativt bra och vi försöker återgå till det normala livet.
13 kommentarer:
Änglavingar är precis vad man behöver vid tillfällen som denna.
Har tillbringat mycket tid på sjukhus med barnen o det var lika jobbigt var gång... Bilden på nålarna ger mig så dåliga minnen...
Finns inget värre än när ens barn blir sjuka!
Ta hand om varandra
Kramar om dig ikväll
Jag hoppas han mår bättre snart igen.
Med vänliga hälsningar
Lisa
Tufft när livet tar såna stora kast! Skönt att han mår ok, kram på er alla!
Jobbigt när det blev så akut, men jag hoppas att allt gick bra!
skönt att allt gick bra!
Det är alltid tufft när barnen sövs, är det även akut så hinner man som inte med..
stor kram Monica R
Vilken pärs! Men vad skönt att det gick bra!
Jag har tillbringat massa akuttid på sjukhus med barn, så jag känner igen mig ...
Det gör så ont i ens hjärta, men samtidigt förundras man över all beredskap som finns. Och gläds över det faktum att vi lever nu, och inte för hundra år sedan.
Varma kramar till dig!
Man hittar en senorm styrka när det blir sån här stora kast.
Sköt om er!
Du har ett mejl från mig på din hotmail.
Martin
Tack för alla kommentarer! De värmer! Kram på Er.
Hoppas att han är på bättringsvägen! Ja änglarna kommer när man behöver de som mest!
Kram på er!
//Cissi
Hej
Ett av mina barn har sövts en gång, det var det värsta jag varit med om. Jag förstår att allt måste ha känts chockartat, men vilken tur att det gick bra och att du kunde skydda honom.
Anna, visst bygger vi in oss mentalt för att klara av olika svårigheter. Har själv erfarenhet av sjukt barn och ovissheten om utgången och svårigheter med förhållandet till omvärlden. Kamrater ringde jag och sa att jag "går i ide" ett tag. Vilket jag gjorde, familjen går först! Nu känns det fjärran, länge sedan, men det skapade obrytbara band. Inför alla prövningar står vi oförberedda, förhoppningsvis går vi ut stärkta på andra sidan.
Bra att det gick fint.
Oh stackare! Stackars dig och stackars honom! Visst förvandlas vi mammor till skyddande lejoninnor ibland. Lejon med änglavingar :-) Skönt att höra att han är på bättringsvägen.
Var rädd om er!
Stor kram
Jeanette
Skicka en kommentar