Igår kom Jo och åt middag tillsammans med oss. Han har hunnit med mycket under sitt unga liv. Bott i Australien, cyklat till Egypten, paddlat, simmat, sprungit olika krävande lopp, skaffat sig en gedigen akademisk utbildning och ett jobb som han trivs med. Plus att han kommer att bli pappa inom en väldigt snar framtid.
Jag tittade på honom och tänkte på mitt eget liv. Jag funderade på om jag var tillfreds med de valen jag har gjort. Om jag hade haft några val i överhuvudtaget eller om jag helt enkelt lät slumpen och omständigheterna fatta beslut. Jag tänkte också på framtiden. Jag har antagligen levt hälften av mitt liv. Vad ska jag då göra med mina kommande 36 år? Jag är övertygad att svar på sådana frågor bär vi inom oss själva. Det gäller bara att gräva fram dem och det är inte alltid det lättaste.
3 kommentarer:
Ofta är det väl så att man jämför sig med andra. Å så förringar man det man själv åstadkommit. Jag minns en gång ett jobb jag hade som fejkad arbetssökande för ett jobb på en kurs för blivande chefer. Det stod mig fritt att hålla mig till sanningen eller fantisera. Jag tyckte det var enklast att vara mig själv. Efteråt sa kursledaren till mig "vad mycket du hunnit med" med beundran i rösten. Har jag? svarade jag och förstod ingenting.
Kram / Mona
Visst tänker på så, jag gör det ofta. Helst när jag träffar vänner som har fast jobb etc etc. Men jag försöker också tänka på vad jag faktiskt gjort. Flummat? Javisst, men faktiskt upplevt så mycket under tiden på olika jobb. Det är säkert så att andra människor tycker att vi (du & jag då) har levt roliga liv. Kanske just för att det var slumpen som fick avgöra.
Visst kan man få sådana tankar. Man kan tycka att andra varit med om mer, men när man väl börjar gräva ... visst finns det historier, erfarenheter och massor med saker ... som ibland kom sig av slumpen, ibland av val.
Tänk vad många som skulle anvundas dig dina fina barn, din fantastiska skapartalang och varma själ!
Kramar i massor!
Skicka en kommentar