Jag har en trave med gamla fototidningar /ni vet, från den tiden då den digitala tekniken var fortfarande väldigt ny/. Tidningarna fick jag från Martin-fotografen. Det är nästan meriterande för min del att jag lyckades "lura" den analoge konstnären till en digital kamera. Som tack får jag ärva hans gamla tidningar. I en av dessa läste jag om Elisabet Zeilon som gör de mest fantastiska fotocollage genom att multiexponera.
En helt ny värld har uppenbarat sig för mig. Jag har upptäckt att min kamera klarar upp till nio exponeringar. Jag har alltid tyckt om lite dunkla och trolska bilder, som tagna ur någon dröm. Jag har försökt skapa dom i Photoshop men med tveksamma resultat.
Jag har blivit frälst. Fattade kameran och började utforska tekniken. Dagens bilder är bara resultat av detta utforskande. Men jag vill inte släppa tanken. Jag vill in i den multiexponerade världen. Mycket mycket in. Och så klart, dagens bilder har inte sett Photoshop, inte alls.
4 kommentarer:
Äsch det är ingen fara, för jag slutar jobbet klockan 13.45. Klockan 13.15 åker andreas hemifrån till jobbet så lägenheten är till största delen bemanad, ;)
jätteläckra bilder!! Och det känns inte som om de behöver photoshop...
Jag kommer på mig själv med att flytta huvudet för att se om det ser annorlunda ut ur en annan vinkel, ungefär som med sådana där bilder, vet ej vad de kallas, där man kan se två bilder i en...
Fantastiske bilder!
Men gud vad du kan. Roligt!!!! :-)
Skicka en kommentar