Tänk Er ert liv som en väg. En raksträcka. På den ena sidan skog, på den andra sidan åkrar. Ni kör och vet precis vad som väntar er. Men så kommer ni till en tvär kurva. Ni har absolut ingen aning om vad som finns efter den.
Jag befinner mig i livets kurva just nu.
Våran 19-åring har fått sitt körkort idag. Hela förmiddagen mådde jag illa av nervositet (hur blir det när jag tar mitt då?). Jag hade svårt att sysselsätta mig med något. Sedan ringde han och sa att han hade klarat det. Då blev jag så glad att det nästan kändes som om jag hade klarat det. Och nu blir inget som det brukar vara. Peppe ska köra bil alldeles själv... Hur ska mina nerver klara det här nu? Magnus försöker få mig att inse att det brukar bli så här med tonåringar. De blir liksom vuxna, självständiga. No, no, no... Jag blir alltid lika ängslig när något barn får utökad frihet. Helst skulle jag vilja skydda hela bunten från livets alla faror. Men det går ju inte. Jag vet. Jag kan allt detta om självständighet, eget ansvar, att det är deras liv och inte mina, att hönsmammor är inte så bra för barnen. Jag vet, jag vet. Men ändå...
Från och med ikväll är jag medlem i Eskilstunas Fotoklubb. Jag har funderat länge på det men inte vågat riktigt. Men ikväll har jag samlat allt mitt mod och cyklat till klubblokalen. Jag kom hem och var helt lyrisk. Plötsligt öppnar sig nya möjligheter för mig, nya infallsvinklar, nya tankar. Vad det bär med sig, det är ingen som vet...
6 kommentarer:
Men så kul...grattis då..till att du gått med i fotoklubben!!
japp, en sådan mantel skulle vara bra till mycket ju!!!
Kramis Millan
~~~`*'*´~~~
~~*C A R P E D I E M *~~
Åååååå, jag VET. Oron för barnen tar visst aldrig slut? Först oroar man sig för att de ska ramla och slå sig, sen för att de inte ska få några kompisar i skolan och sen för att de ska börja knarka...
Kom att tänka på en UNDERBAR skildring av detta av Cecilia Torudd, serietecknaren du vet. Den vuxna mamman beklagar sig inför sin gamla pappa om hur orolig hon är för sina tonårsbarn: sonen som bara skolkar och dottern som vill hoppa av plugget och lifta i Europa etc. Mamman utbrister "ska man aldrig sluta oroa sig för barnen??", och går. Sista rutan: gamla pappan säger till sig själv "jag säger inte hur orolig jag är för HENNE".
Jag tänker på det där ibland. Det tar aldrig slut, och allt går i cykler.
Vännen, så roligt med medlemskapet i fotoklubben!! Härligt, pårom bara. :-D
Kram, Rana
PS. Tack för härliga kommentarer hos mig!
Vad vackert med "livets kurvor". Ibland kurvar det för mycket tycker jag, kan längta efter låååånga raksträckor då!
När jag fick mitt körkort gick det en vecka sen backade jag på en bil i hamnen, jag hade rockn´roll musik på högsta volym, förnstret nedvevat och svarta glasögon på mig. Tre äldre gubbar stod och tittade på mig när jag bumpade ihop med bilen jag backade på. Före kände jag mig som en cool, osårbar, ung vinnare som var världsbäst på att köra bil. Efteråt blev jag en ansvarsfull och noggrann bilförare. Skammen var total inför gubbarna, men ack så bra att det hände. Det väckte mig ur mitt ungdomsrus utan att det hände några hemskare saker än en trasig baklykta. På den tiden (typ -82) kunde man få körkort lite väl lätt. Var glad att lektionerna är krävande. För varje "misslyckande" lär man sig hur totalt uppmärksamhetskrävande mordvapen man faktiskt kör omkring i. Det krävs full fokus!!!! Det är jättebra lärdomar! Du kommer att bli en BRA bilförare, det ärjag hundra på!
Hej Anna!
Visst önskar man ibland att livet kunde vara en enda lång raksträcka med jämn och fin asfalt och inte ett enda gupp eller ojämnhet. Men å andra sidan så skulle det kanske bli urtråkigt då?! Kanske tur att det finns kurvor och svängar och P-platser där man måste stanna till och verkligen se vägen (=livet)...
DU skriver tänkvärt och bra!
KRAM
Maria
Vad kul att du gått med i fotoklubben...och så får jag säga grattis till din son! Det är alltid oroligt när ens barn växer upp och blir vuxna...jag är en hönsmamma så jag känner igen dina tankar. Min man(barnens pappa) säger att jag är expert på "katastroftänkande" ....har försökt jobba bort det men det är svårt :)
Kraaaammmmm
Men visst är det roligare att färdas längs en väg med kurvor, än att bara åka på en raksträcka. Inte minst om man cyklar och hinner se vad som finns längs vägen! Visst kan det vara bra med raka, snabba vägar ibland, men i längden är det ingen utmaning. Det kommer mycket klokt från Polen!
Skicka en kommentar