Många bloggare får bloggångest. De har tröttnat på sitt eget bloggande, tappat fokus, de tycker att de upprepar sig och att de inte vet vad de egentligen vill med sin blogg. Jag känner igen det för jag har många gånger tänkt likadana tankar. Jag är på mitt fjärde år som bloggare (gud vad tiden går fort). Jag har gjort djärva försök att starta nya bloggar som skulle vara lite mer profilerade än den här. Men jag har alltid kommit tillbaka till min Stilla-blogg.
Ska det verkligen vara så här? Ska bloggandet vara ytterligare ett måste? Ska vi må dåligt på grund av våra bloggar? Nej, abslolut inte. Jag gillar att blogga och att läsa andras bloggar. Ibland blir jag inspirerad av något som någon annan bloggare har gjort. Ibland får jag mig ett gott skratt och ibland bekräftelse på att mina egna tankar är inte så onormala som jag har trott. Jag beundrar andras kreativitet och andras vackra foton. Och hur är min egen blogg? Jag tror att den avspeglar mitt liv ganska bra. Jag gillar att ströva runt i naturen och ta bilder. Jag är uppslukad av min familj och våra djur. Jag läser, skriver och grubblar. Och sådan är min blogg. Jag kan nog inte blogga på något annat sätt än som jag gör. Jag blir glad om jag får respons men egentligen bloggar jag för att...jag gillar det. Så enkelt är det.
Idag har jag besökt Maria-Jag blommar som igår åt tapas. Jag blev så sugen på lite plockmat. Så istället för en vanlig middag har jag dukat fram lite smått och gott. Pastasallad med citron och olivolja, baconpotatis, kycklingsbitar, mozarella, räkor, avocadoröra, bröd och cider. För jag gillar cider! Tack Maria för inspiration.
8 kommentarer:
Vilka kloka tankar, och så bra formulerat. Jag känner igen rubbet. Även om jag är ny i bloggvärlden, känner jag redan igen det där med måsten och krav. Så dumt. Det här ska ju vara ett andningshål, en oas, en kreativ paus. Annars kan det ju vara.
Hej
Vad klokt du skriver. Om det här att man vill att bloggen ska vara si eller så, men egentligen kan den ju bara bli på ett sätt. Eller det kan den väl inte men det känns så iallafall.
Bra skrivet, så känner jag också! Man ger och tar...
Hoppas det smakade! Kram!
Det är precis så för mig också. Bloggen blir en mix av mig o man finner inspiration, glädjeämnene mm hos er andra. Middagen igår blev också ett fynd fr en annan bloggare *skrattar*.
Det går riktigt bra för sonen.Men han tar fortf körlektioner ;).
Hur går det för dig, är du klar??!!
Kram
Du är lika klok, som vanligt! Din förmåga att uttrycka dig i ord och bilder är fantastisk!
Stor kram till dig!
Ungefär sådär tänker jag också om bloggandet.........det blir som ett liv är, både det ena och det andra........
Hej ANna!
Så känner jag också! Bloggen har liksom blivit endel av hur jag är. Inte hela mig såklart, men man har liskom hittat sin stil eller något (oj nu blev det lite luddigt kanske...)
Roligt att du blev inspirerad av min mat! Jag vill lägga till dig på min länklista, är det ok?
Tack Maria! Du får jättegärna länka, jag känner mig både glad och hedrad!
Skicka en kommentar