Alla helgons, alla själars och så Halloween förstås

Foto: Anna Stilla

För ganska länge sedan, under 700-talet, blev den romersk-katolska kyrka lite bekymrad. De hade så många helgon och så få dagar under kyrkoåret. Alla helgon fick inte plats helt enkelt. Då kom man på lysande idé. Alla helgon och martyrer, stora som små, skulle firas den 1 november.

På Gustav Vasas tid blev det svenska folket protestanter och svenska kyrkan är ju inte lika förtjust i helgondyrkan som den romersk-katolska. Men ändå bestämde sig kyrkan för att behålla alla helgons dag och dessutom som en helgdag.

Men så kom det år 1772. Gustav III konstaterade att det svenska folket hade absolut för många arbetsfria helgdagar. Så han tog bort några. Och några flyttade han till närmast följande söndag, bl. annat alla helgonsdag.

Åren gick...

Först 1953 var både riksdagen och kyrkomötet eniga om att det var alldeles för få helgdagar mellan midsommar och jul. För att vara mer exakt så fanns det inga lediga helgdagar så man bestämde sig för att fira alla helgons dag som kyrklig hösthelg. Det skulle göras lördagen närmast efter den 31 oktober. 1 november lever dock kvar vid namnet allhelgonadagen men det är ju en vanlig arbetsdag.

Men det handlar ju om att fira helgon och martyr… Hur kommer de döda och gravlyktorna fram då?

Ja. Året var 998 och Abboten Odilo i klostret Cluny fick idéen att man skulle ägna den 2 november åt att minnas familjens döda medlemmar och be för deras själar. År 1311 förde påven Clemens V in "alla själars dag" i den officiella kyrkliga kalendern. I Sverige firade man alla själars redan i slutet 1100 och firandet hade starka hedniska inslag. Under reformationen strök man alla själars dag, men den lever vidare i den katolska kyrka. Svenska kyrkan har försökt att återuppliva idéen och sedan 1983 tillägnar man gudstjänsttema på söndagen närmast efter alla helgons dag de döda.

Men Halloween då?

Kelterna, som bodde i England vid vår tideräknings början, firade 31 oktober som sommarens sista dag. Den dagen skulle alla kor drivas hem från betesmarkerna. Den natten trodde kelterna att onda väsen och spöken var i farten och brukade därför tända eldar i det fria för att jaga bort det onda. Den traditionen tog de anglerna och saxarna över, som på 500-talet invaderade England och drev bort kelterna.. Ur den utvecklades med tiden de engelska barnupptåg som vi känner igen från den amerikanska kulturen. Det var engelsmännen som tog med sig idéen till andra sidan av Atlanten. Och som vi i sin tur försöker inplantera hemma i Sverige.

Ovanstående fakta är hämtade från Jan - Öjvind Swahns bok "Folk i fest – traditioner i Norden"

Det är märkligt och fascinerande hur traditioner förändras, blandas ihop, anpassas. Av kyrkan, av folket, av media. En del traditioner dör ut och nya traditioner föds till livet. Egentligen är det upp till var och en hur man vill fira helger. Om man vill i överhuvudtaget fira dom...