söndag 30 juni 2013

I den regnblöta skogen


Jag gick genom den regnblöta skogen. Det var så tyst där. Jag satte mig på mossan och läste en novell. För ett ögonblick försvann jag in i en annan värld och mina hjärtslag gjorde inte så ont. För ett ögonblick. För sedan lyfte jag blicken och såg de små, gula björklöven som hade klibbat sig fast vid mina stövlar. Jag såg tallbarren i mossan och skogen och allt. Jag gled tillbaka i min verklighet. Hjärtat började bulta igen. Jag önskar att det vore en sten just nu...

2 kommentarer:

Emileitha/Tarja sa...

Om hjärtat var sten, hur skulle vi känna nåt någonsin. Livet har sina överaskningar o ibland faller vi från den trygga o vi måste bearbeta det som hänt för att kunna ta oss vidare i livets krokiga stigar.

Anna Stilla sa...

Det var så fint och klokt skrivet, tack!