Imorse gick jag till jobbet. Alltså, jag verkligen gick. Det är några kilometer dit och det tar sin tid. Men det är det värt. Jag var helt upprymd när jag kom fram. Så upprymd att jag kryssade för pannbiff med lök och gräddsås på lunchbeställningen. Vi har precis bytt vår lunchleverantör och den nya leverantören serverar så otroligt god mat. Biffen var ingen besvikelse heller. Besvikelsen kom efter lunchen. Om man har en mage som enligt läkaren lider av IBS då ska man låta bli att äta lök. Efter lunchen kom smärtan och jag plågade mig genom nästan hela eftermiddagen. När min chef fick syn på den dinglande ballongen under min tröja då skickade hon mig hem.
Men det mest häpnadsväckande hände på vägen hem, när jag gick över en bro som hänger över E-20n. För precis när jag var där så fick jag syn på vår bil där nere på motorvägen. Magnus bestämde sig för att helt enkelt hämta mig på jobbet och var på vägen dit. Jag klampade på bron och han swischade i 100 knyck på motorvägen. Hur stora kunde oddsen vara för att våra blickar skulle mötas just där och just då? Inte stora men de möttes i alla fall.
3 kommentarer:
Ni kanske kände av varandra på något vis. Som det kan bli med någon som står en nära.
Magen inget att leka med, lök helt förbjudet.. Vill tipsa om Iberogast från Apotek,jag har nämligen likadan mage..o vet hur jobbigt det kan vara.
Vilket möte ni haft, ni måste ha kontakt på djupare plan.. underbart..
Ha det gott
Har en likadan mage, även om den blivit bättre med åren. Men det är inte roligt att få den uppsväld så det ser ut som om man är i slutet av en graviditet.
Skicka en kommentar