Jag saknar dagsljuset! Jag saknar alla mina humlor. Till och med spindlar saknar jag. Frustration ä bara förnamnet på det som kryper innanför skinnet på mig. Det är mörkt när jag åker till jobbet och det är mörkt när jag kommer hem. Jag kan inte vara i skogen. Eller på åkrarna. Eller på den mosade kullen. Det är förstås inte helt omöjligt att yra runt även när det är mörkt. Jag brukar dock krocka med träd och annat mitt på sommardagen så i novembermörkret skulle jag nog råka ut för betydligt allvarligare skador än en bula i pannan. Jag försöker tänka positivt. Typ, ooo vilken mysig kväll. Aaa vad jag trivs. Men jag trivs inte alls! Jag avskyr den mörka, färglösa november!
3 kommentarer:
Jobbigt är det.. för mycket inne..för mörkt, svårt att hitta positiva saker vid denna årstid..
Vi bor ju lite ensligt och det innebär att mörkret ligger kompakt runt huset. Då är november en MÖRK månad. Bara det kommer snö och lyser upp. Härom dagen suckade jag djup och sa: Tänk den som hade ett höghus utanför så att man såg lite ljus.
Må så gott i mörkret och skapa dig lite ljus någonstans!
Kram Katarina
Jag gillar mörkret! Och jag gillar förstås också ljuset. Men en ny upptäckt är att jag gärna, gärna springer på kvällarna när det är mörkt och gärna lite regnigt och jag är ganska ensam.
Skicka en kommentar