Förnöjsamhet

En titt under hammocken fick mig att tappa andan. Där, bland torra löv, damm och spindelnät hittade jag en bok som jag länge hade letat efter. Nä, altanen måste städas. Omgående!

Jag började med att tömma alla krukor. Och där hittade jag daggmaskar. Jag tror att de var väldigt missnöjda med att jag petade i deras mysiga hem. Jag tycker om daggmaskar. En gång i tiden, när jag var en fager ungmö, trodde jag att det var något fruktansvärt fel på min kvinnlighet. Alla tjejer som jag kände skrek som galningar när de fick syn på daggmaskar, möss och annat smått. Jag skrek inte och kom fram till att min kvinnlighet var nog inte fullt utvecklad än. 

Jag räfsade gräsmattan men jag gjorde det lätt för mig. Och varm och skönt för många insekter. För jag slängde det mesta av lövhögen i blomsterträsket, runt smultronen och klematisen. Jag kommer att ångra det på våren när löven kommer att täcka alla de nya skotten som kikar upp. Jag kommer att  försiktigt peta bort löven för att se om något händer under dem. Men just nu känns det bra att ge lite extra skydd till alla nyckelpigor som övervintrar bland de vissna växterna. 

Och vet ni vad? Syrénträdet har redan bildat massor med nya knoppar. Ett löfte om våren.

Nu är altanen så fin, så fin. Man känner sig aldrig så nöjd som när man har gjort något som man har skjutit upp tillräckligt länge. Det är nästan som att man bör skjuta upp vissa saker bara för att sedan uppleva den här förnöjsamheten.