Min gamla katt fick precis spö av en annan katt. Lucy sprang in i lägenheten och gömde sig någonstans. Jag jagade iväg hennes fiende och sedan gick jag in för att leta efter mitt skärrade kattskrälle. Hon syntes inte till. Jag ropade på henne och då kröp hon fram. Hon satte sig framför mig och tittade upp. Det går inte att beskriva känslan som jag kände då. Trots att hon var riktigt rädd så kom hon när jag ropade på henne. Vilken tillit den här katten känner till oss, till sin familj. Jag blev rörd, överväldigad och tacksam. Vår lilla, gamla Lucy...
PS. Lucy blev inte skadad bara väldigt rädd.
3 kommentarer:
Visst är det underbart med katter och närheten man har med dem.
Tur att hon inte blev skadad, för oftast siktar katterna in på att skada på ställen som är svårläkta, som svansrot eller halsen. Katter har inte lymfkörtlar som klarar av att sår på dessa ställen och nästan alltid måste de få antibiotika då, för annars får de bölder som gör väldigt ont.
En gång blev hon ormbiten. Då trodde jag att hon skulle dö. Det var på en söndag och jag kunde inte nå någon veterinär alls. Hon var jättesvullen och hade väldigt ont. Vi vakade över henne tills vi såg att hon blev bättre. När jag läste på nätet att katter inte klarar av ormbet då blev jag så rädd. Men som tur så har hon överlevt...
Katter klarar ormbett bättre än hundar. Vilken tur att Lucy klarade ormbettet, men det är väldigt smärtsamt.
Min Meja blev ormbiten för två år sen och som tur var det vardag och jag var till veterinären med henne. Hon fick en spruta kortison och en smärtstillande spruta bara. Sen skulle man ha koll på hur hon verkade må, för de kan tydligen få lite njurproblem efter.
Skicka en kommentar