Med stöveln i diket

  

Det regnade när jag gick ut. Men eftersom både kameran och gummistövlarna är vattentäta så gjorde det mig inte speciellt mycket. Faktiskt inget alls. Jag hoppade ner i diket och tittade på ringar som regndropparna skapade. Ringarna blev större och större och spred sig över vattenytan på samma sätt som goda tankar brukar sprida sig. Och sedan tappade jag min stövel.

Fast det gjorde mig inte heller något...

För om man har upplevt något som får en att känna lite livsglädje en stund då kan man lättare stå ut med eländet som utan förvarning hoppar på en. Så funkar jag i alla fall...