Häromdagen var jag på Myrorna och letade efter lite tyg. Bakom mig hörde jag ett samtal mellan en kund och försäljaren. Kunden var en gammal, skruttig och skakig man. Han hade svårt att prata och dessutom svårt att förstå vad försäljaren sa. Men försäljaren svarade och förklarade saker så vänligt, tålmodigt och lugnt. Utan att ens försöka lura gamlingen till några köp. Jag blev så berörd av hennes sätt att bemöta en kund, eller snarare sagt en annan människa. Det var helt otroligt. När den gamle mannen lämnade butiken gick jag fram och berömde henne. Jag tycker synd om gamla människor. Det är de unga som står högst i kurs och de gamlas kunskaper efterfrågas så sällan. De gamla är mest besvärliga. Långsamt går de med sina rollatorer över gator och torg. Pratar sluddrigt. Tar på sig god tid när de kliver på bussen. Förstår sig inte på mobiler...
Med skräck och fasa tänker jag på den dagen då jag ska bli gammal. Inte för att jag ska bli rynkig, gråhårig och darrig på händerna. Det är jag redan och sådant kan jag leva med. Jag är rädd för att leva i en värld som har sprungit ifrån mig och som jag inte längre kan förstå.
1 kommentar:
Håller med om att det är skrämmande att bli gammal. Mest rädd är jag för all hjälp man behöver och kanske inte får.
Fint av dig att berömma kassörskan. Säkert blev hon väldigt glad och kommer hädanefter bemöta alla äldre med respekt.
Skicka en kommentar