Skryt

Häromdagen tappade jag Pralinen i golvet. Det sa bara duns och chassit gick isär. Jag köpte den enkla, billiga kompakten just för att inte sörja vid sådana tillfällen. Men ack, jag blev helt bedrövad när jag såg springan i chassit. Jag försökte laga det själv men jag insåg väldigt fort att mina tappra försök skulle innebära ännu mer omfattande skador. Jag bad Magnus om hjälp. Han är en duktig hantverkare som fixar det mesta. Han lagade ihop Pralinen. Imorse, innan jag gick till jobbet tänkte jag ta en bild men kameran vägrade att samarbeta. Den fokuserade och gjorde allt annat förutom att ta bilder. Men det är ju prio ett om man råkar vara en kamera, om än enkel sådan. Ja la kameran på köksbänken och skrev en lapp: Magnus, Pralinen vägrar att ta bilder. Magnus magiska hantverkarhänder lagade även det felet så nu är Pralinen helt frisk igen. Jag blir ju totalt bortskämd med en sådan sambo. Jag lämnar en lapp innan jag går till jobbet och när jag kommer hem då är allt i sin ordning igen. Så där tjoff, hocus pocus, simsalabim. Eftersom det blev ingen bild innan jag gick till jobbet då tog jag en bild efter att jag hade kommit hem istället. Knasiga katten Lucy hoppade upp i mina armar och krävde lite gos.  

PS. Magnus står för tillfället bakom min rygg och tycker att jag ska skriva att förutom att laga saker så gör han även goda chokladbollar. Jag föreslog att han skulle skriva en egen blogg om han vill skryta så mycket. Men han tycker att jag ska skryta om att han är bra på så mycket. Fast det tänker jag inte göra även om han är mästare på chokladbollar. Någon måtta får det vara...