Idag har jag gjort mitt livs första mammografi. Jag har nämligen uppnått den respektabla åldern då jag blir kallad till mammografi för rutinkontroll. Jag har varit så orolig inför undersökningen att jag, ursäkta mig, sprang på toa var femte minut. Det som oroade mig mest var historier om hur de klämmer och pressar. Dessutom har jag anat att det skulle kännas konstigt om någon petade på mina bröst. Det är en helig area på min kropp som väldigt få har tillåtelse att beträda. Så jag drömde mardrömmar, sprang på toa och tappade saker i golvet av all nervositet. Helt i onödan har det visat sig. För det första, personalen var helt fantastisk. Mjuk, trevlig och naturlig. Bilden av en bastant sjuksköterska som barskt plattar till mina bröst i en kall maskin var totalt obefogad.
-Vi är snällare idag, sa sjuksköterskan och log. Nu tar vi digitala bilder och då behöver man inte klämma till så mycket som då när vi använde film.
Nu, när jag sitter i hemmets trygga vrå då släpper all nervositet och en lömsk huvudvärk smyger sig på mig. Men äsch, imorgon har jag en sovmorgon och allt har gått ju bra. Jag gör mitt bästa för att inte börja oroa mig för de eventuella fynden som läkaren kanske hittar på röntgenbilderna.
2 kommentarer:
Jag har gjort det två gånger och det gjorde jätteont, men det beror nog på att jag inte är så stor. Sista gången fick jag blåmärken... Men jag är tacksam att det finns!
Hellre att det gör ont en stund än att upptäcka saker för sent. Det gjorde inte ont på mig och jag är också ganska liten (eller kanske platt). Men det är nog som med att föda barn. Den ena kvinna kan föda utan att ens hinna reflektera över det medan den andra får kämpa i många timmar...
Skicka en kommentar