Frustration

Jag kan inte hjälpa det men jag är helt slut. Utmattad till bristningsgränsen. Varje kväll undrar jag hur jag i helskotta ska lyckas med att gå upp nästa dag. Ärligt talat förstår jag inte vad som får mig att vakna, att sätta fötterna på det kalla golvet, att ta på mig brallorna och masa mig iväg. Jag förstår inte hur jag klarar av en arbetsdag utan att svimma av utmattning. Det enda jag förstår är att jag är helt vissen mot kvällen. Ögonen svider, jag dreglar genom den halvöppna munnen och kroppen hänger lealöst på min numera C-formade ryggrad. Jag ligger i soffan, dricker te och det är en stor ansträngning i sig. Ibland försöker jag läsa min bok. En sida, det är det jag orkar med. Sedan fattar jag inte vad jag egentligen läser. Egentligen skulle jag kunna lägga mig för natten redan vid 18-tiden men jag får panik. För då består mitt liv enbart av att jobba och sova. Utan någon överdrift alls. Jag känner mig frustrerad för jag vet inte hur jag ska bli kvitt tröttheten. Jag behöver något att se fram emot, något som håller mig vid liv ett litet tag till.