Jag är en vanemänniska. Liksom. Jag har druckit samma sorts te i minst 10 år. Jag äter bara en sorts limpa och jag köper ingen annan choklad än mina lyxkulor. Men det får jag sluta med för plötsligt bestämde sig ICA för att sluta med att sälja dem. Jag ville gråta när jag upptäckte att chokladen var borta ur sortimentet. Så hemskt ledsen och bedrövad var jag. Sedan ville jag slå någon, det skulle duga med vem som helst. Den första som ställde sig på min väg, den skulle få betala för ICAs misstag. Det blev en gammal farbror. Man slår ju inte gamla farbröder så jag stampade hem, gråtande och svärande om vart annat. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, nu när jag inte ens kan unna mig fem minuter chokladlyx. Och jag vet att det finns svältande barn, jag vet allt detta. Jag vet att mitt chokladproblem är liksom av den lyxigare sorten, det finns värre saker att bli upprörd över. Ja, jag vet. Men ikväll tänker jag deppa. Jag deppar nog imorgon med.
Nu måste jag uppdatera läget:
- Får jag lite av dina kinasnacks? - undrade Sara någon halvtimme efter att jag hade publicerat chokladinlägget.
- Jag har ju inga kinasnacks - mumlade jag.
- Det har du visst!
Hon hade rätt! I köket, på mikron (dvs där jag brukar ha påsen med mina lyxkulor) låg det nu en påse med kinasnacks. Och kinasnacks är det chokladgodiset som jag brukade köpa innan jag upptäckte lyxkulorna. Alltså, Magnus läste i mina tankar och förstod att idag kommer jag behöva lite uppmuntran. Så han tänkte köpa lyxkulorna men upptäckte samma sak som jag. Att de var borta, för gott. Då köpte han kinasnacks, la dem på mikron och cyklade iväg till yoga. Han är en räddande ängel, den mannen.
1 kommentar:
Man får deppa när en favorit försvinner från hyllorna i affären. Ett tips är att titta på fler ICA om de råkar har något kvar av lyxchokladen så du kan köpa hela lagret där så hinner du vänja av dig lite.
Skicka en kommentar