onsdag 4 januari 2012

The Long Way Home


Imorse kunde jag inte bestämma mig för vilken maskin jag skulle ta mig till jobbet. Att ta bilen är ju väldigt läskigt. Dessutom lyckades jag bränna kopplingen sist jag körde och får en känsla av att bilen är lite sur på mig just nu. Att cykla till jobbet känns inte heller så där tjolahop när jag väl har insett att jag, i alla fall under 2012, är en icke tränande person. Det är bara att gilla läget och jag gillar det här läget väldigt mycket ska ni veta. Det sista och egentligen det enda alternativet var bussen. Problemet med bussen var dock att det inte skulle gå några bussar hem på eftermiddagen. Så jag har fått gå hem. Det tog en hel timme att halka sig fram i lervällingen. Men jag hade inte bråttom. Det var faktiskt rätt så avkopplande. Så jag halkade och halkade och sjöng för mig själv  Forgive me pretty baby but I always take the long way home.

3 kommentarer:

Maria sa...

Skönt att promenera och känna att det inte brådskar. Och så fick du ju dagens motion också.

Anonym sa...

visst kan man ha det sämre? synd att det inte går någon buss hem? är det så att du måste byta på torget eller går ingen från jobbet?
agneta

Anna Stilla sa...

Det går ingen buss från jobbet vid 14-tiden. Men som du säger, sämre kan det vara ibland :)