Deckarcirkel

Så är det, jag är en skygg människa. På gränsen till sjukligt skygg. Liksom låt mig få vara ifred. Titta inte på mig. Ännu mindre prata med mig. Med varje år som går blir det bara sämre och sämre. När man var ung då var man nog social av sig själv. En liten dos av det får man antagligen via modersmjölken men sedan tar det slut och man får klara sig själv. Vissa gör det med bravur, andra blir sjukligt skygga. Det behövs nog tusen timmar KBT får att lätta på symptomen. Jag kör med min alldeles egen terapi och frivilligt utsätter mig för människor. Jag anmälde mig till deckarcirkeln för att läsa och diskutera böcker. Men också för att slå skyggheten på käften, rått sagt. Idag, direkt efter jobbet, åkte jag till vår första träff. Och vet ni vad? Det gick över förväntan. Trevliga människor, jättetrevliga till och med. De log nästan hela tiden. Och ingen av dem verkade vilja bita mig. Just nu är jag utmattad och fantiserar om sängen. Men jag är nöjd!