Tillbaka i tiden

Det är inte varje kväll det händer men ikväll, kors i taket, har min knasiga familj gett sig iväg. Vad jag har väntat på en sådan kväll! För hur ska jag annars slå in mina julklappar när alla är hemma och kretsar runt som en satelit? Omöjligt säger jag bara, omöjligt.

Det är något magiskt med att slå in julklappar. Jag förflyttar mig tillbaka i tiden. Länge trodde jag på Sankt Nikolaus. För det är han som besöker polska barn. Jag tror att jag var så pass gammal som åtta år när jag fortfarande trodde på honom. Och ju närmare jul desto starkare var min tro. Jag förökte hålla magin länge vid livet och tutade i mina barn att Santa fanns. Livet är tillräckligt verkligt alla andra dagar så julen fick vara sagolik helt enkelt. Och det är den lite overkliga känslan som jag upplever när jag viker julpapper och knyter rosetter.