En magisk julkonsert

När lamporna släcks och scenbelysningen tänds, när symfoniorkestern börjar spela de första tonerna då händer det. Något griper tag om min hals och ögonen blir blankare och blankare. Till slut får det blanka inte plats mellan ögonlocken och tårarna börjar rinna nedför kinder mina. För att inte tala om snoret som samlas under näsan. Jisses, jag känner inte till en annan plats än teater som får mig så berörd att jag gråter. Och när mitt eget barn medverkar i föreställningen då är det kört. Jag lämnar teatern med svullna ögon och snoriga tröjärmar. För näsdukarna, de glömde jag i jackfickan. Det var verkligen En magisk julkonsert.