söndag 4 december 2011

Drömbilden


Att vara mor till en 16-årig flicka är som att åka berg- och dalbana. Den ena dagen färdas man genom mörka, skrämmande skogar och man undrar om den där gåtfulla tonåringen är egentligen en bortbyting. Den andra dagen når man svindlande höjder när bortbytingen visar sig vara en ung kvinna med ett stort hjärta och djupa tankar. Jag och Sara satt imorse vid köksbordet och pratade. Om livet och kärleken. Om våra svagheter och besvikelser. När jag blev mamma för den allra första gången då visste jag vilken sorts mamma jag ville bli. Inte en kompis-mamma som man kan supa ihop med. Inte heller en polis-mamma som går runt med regelboken i handen och vaktar varenda steg mina barn tar. Genom alla mina år som mor har jag önskat mig två saker: att barnen ska vara lyckliga och att de ska känna sig trygga med mig. De ska alltid veta att jag finns för dem, de ska aldrig tveka att be om hjälp. De ska alltid kunna öppna sig för mig och finna tryggheten. Det är en drömbild, jag vet. Tonåringar är ju rätt så knasiga och gör saker som man får hicka av. Mina barn är inget undantag och jag själv är inte någon perfekt mamma heller. Men när jag och Sara pratade där vid köksbordet då kändes det som att jag kom drömbilden ganska nära. 

2 kommentarer:

kama sa...

Sliczna Sara :) Pokaz jeszcze Dawidka :)

Maria sa...

Katten ser ut som han/hon tänker: "Ha, hon är min - kom hit om du törs!"

Söta är de båda två iaf!!