R.I.P Pigeon!

OBS!!!

Ett jättesorgligt och känsligt inlägg!

____________________________________

För den här helgen har ingenting gått som planerat. Jag var på väg till skogen för att testa den nya fjärrkontrollen till kameran. Den har jag fått av en bloggvän, Christin. Jag har inte hunnit gå många meter in i skogen när jag fick syn på massor med fjädrar som låg på marken. Bara en liten bit därifrån kämpade en duva för livet. 

Hon var väldigt skadad, med stora hemska sår under den ena vingen. Jag kunde inte lämna den där i skogen. För antigen skulle det komma någon räv, hund eller katt och plåga den till döds. Eller så skulle den dö av sig själv, men långsamt.

Jag svepte in duvan i min sjal och vände hem. Jag visste att det inte fanns någon räddning för den stackars fågeln. Jag visste att det skulle bli jag som fick ta livet av henne. Jag var ensam hemma. Att vänta på Magnus och låta duvan lida i några timmar till kändes hemskt. Att slå ihjäl ett liv kändes ännu värre. Jag, som inte ens dödar mina allra värsta fiender, spindlar! Men jag har gjort det. Nu är duvan begraven och jag vill bara krypa in i ett litet hål och bara gråta och gråta och gråta. Att gå tillbaka till skogen och fotografera känns inte alls lockande längre. Jag tror att jag ska gå och köpa lite choklad för att bedöva min smärta med.