Jag är varken här eller där. En hemlös medborgare i den stora, vida världen.
Jag skriver inköpslistor på svenska, bloggar på svenska och drömmer på svenska. Men när jag sjunger vemodiga sånger, sådana som kommer ur de mörkaste vrån i mitt hjärta, då gör jag det på polska. Så när jag dör då vill jag bli kremerad och askan ska spridas över Östersjön, någonstans mellan Polen och Sverige. I Polen kremeras man inte. Minnen av Förintelsen lever fortfarande och associationer är smärtsamma för många. Egentligen vet jag inte varför jag skriver detta. Varför jag ens tänker sådana tankar idag. Kanske för att julen börjar närma sig och jag saknar min syster och mina föräldrar. Kanske för att jag lyssnar på polska sånger just nu och tänker på min mormor som jag antagligen inte kommer att träffa något mer. Och om jag kommer att träffa henne då är det inte säkert att hon känner igen mig längre. Eller kanske för att jag är en aning rubbad grubblare...
Äsch, dags för lite choklad. Det bästa sättet att tillföra balans bland känslor och tankar.
3 kommentarer:
Tycker Du verkar vara en oerhört klok världsmedborgare... kanske just för att Du har rötter på flera håll! Tror att det riskfyllda uppstår just om man lägger locket på sina rubb-grubbel-tankar... och inte törs vända och vrida lite på dom. Extra chokladbit till Dig!
Jag tycker hösten känns tung och då äter jag lite mera choklad, lite sådär i medicinskt syfte.
Vi med rötter i andra kulturer och två hemländer känner nog oss ofta rätt kluvna. Ibland skulle det vara skönt att bara helt oreflekterat bara vara svensk och inte känna till något annat, men när jag tänker efter inser jag vilken otrolig skatt att ha alla dessa erfarenheter som jag har, och då känner jag mig lite mer tacksam.
Men inte är det enkelt, detta som är livet.
Tänker på min pappa... När han var som sjukast så var han tillbaks i Finland. Det var minnen från kriget. det var minnen som han berättat redan för oss ihop med annat...
Skicka en kommentar