Det dagliga brödet

Idag har jag jobbat hårt för att tjäna ihop lite slantar till mitt dagliga bröd. Det har varit den sista arbetssöndagen på ett bra tag. Nästa är först i december och det känns skönt. Kroppen skriker nämligen efter vila. Den bryr sig liksom inte om pengar. Den vill ha frid och harmoni. Den vill ha långa, sköna morgonar utan några måsten.

När jag började blogga då var mina barn fortfarande små. Jag var ensamstående, heltidsarbetande mor. Jag hann med så mycket efter jobbet då. Kurser, utbildningar, föreläsningar, fester. Kreativa anfall fick jag också. Nu vill jag bara få vara. Man kanske har en viss mängd av livsbränsle tilldelad under sin tid här på jorden. Bränner man det för mycket och för fort när man är ung så får man snåla med det när man är gammal. Och vice versa. Mitt  bränsle tog slut för längde sedan känns det som...