Morgonen

Jag var tidigt i stan. Gatorna var fortfarande fulla av spår efter nattlivet. Jag skulle till Friskis. Men inte som motionär utan som funkis. På lördagsmorgonar står jag nämligen där och välkomnar alla som vill träna. Det är full rulle hela tiden och jag gör bort mig gång på gång. 

- Känner du igen mig? - frågade en kvinna och jag stirrade med stum blick på henne.

- Nej - svarade jag och kände mig hemsk.

Kvinnan sa platsen där vi brukade träffas och plötsligt la sig hela puzzlet till rätta i huvudet på mig. Jag mindes allt, hennes namn, vad vi brukade prata om och till och med hennes arbetsplats. Vi skrattade och kramades.

Efter värdpasset gick jag till sportaffären för att titta efter regnbyxor. Sådant är bra att ha när man cyklar i spöregn till jobbet. Jag hittade ett par riktigt bra som passade perfekt och fick dem för 24 kr, tack vare rean och mina funkisförmåner på Friskis. Så jag är nöjd.

När jag gick ut ur affären då var gatorna rena och allt skräp var bortrollat.

När, var, hur, av vem?

Då tänkte jag på att det finns en hel armé osynliga människor runt omkring oss vars enda uppgift är att göra livet bättre för andra. Utan dem skulle vi drunkna i vår egen sk.t. 

Nu har jag några lediga lördagstimmar kvar innan det är dags att cykla till jobbet.

Jag ska försöka förvalta dem väl.