Och så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...
Det är väl en roman av Gardell om jag minns rätt. Jag sitter här och undrar vart min dag har tagit vägen. Den har liksom försvunnit någonstans utan att jag ens märkt det. Det enda som finns kvar av den är en formidabel trötthet. Det är inte själva tröttheten som är det värsta utan faktum att jag inte ens kan komma på vad som har tröttat ut mig. Den tidiga, mörka morgonen? Jobbet? Kanske badet? Eller oron för något jag inte behöver oroa mig för? Jag gillar inte dagar jag inte märker, inte minns, inte känner. Imorgon är det en ny dag, förhoppningsvis mindre grå.
3 kommentarer:
Konstigt....
jag tänkte exakt samma tanke igår när jag gick och lade mig !
♥
Christin
Jag gillar verkligen den här bilden, även om jag inte riktigt vet vad den föreställer. Men det är färgerna som gör den.
Jag önskar även att jag var bra på svamp, men än så länge är det gula kantareller och trattisar jag ser. Men igår köpte jag en svampbok, så kanske vågar jag hitta andra.
Den här bilden är väldigt abstrakt. Ett resultat av mitt kreativa anfall i Photoshop :)
Skicka en kommentar