Det blev bra i alla fall...

Jag tänkte gå på ett danspass men jag avbokade det i sista stunden. Jag tänkte gå milspåret och se vad som händer i höstskogen men jag somnade i soffan. När jag vaknade då fick jag panik. Neeej, inte en sådan grå dag till. Ok, jag var fortfarande för trött för att gå milspåret men jag ville inte jäsa längre. Jag tänkte att jag skulle gå till skogen, sätta mig på en mossig sten, äta choklad och bara vila hjärnan en stund. Men så blev det inte alls. Jag hade inte ens hunnit gå in i skogen när jag hittade en hel koloni med tallblodriskor. Jag är en svampnörd, jag vet. Men ni måste förstå, i min mun smäller en tallblodriska hundra gånger högre än världens alla karljohan och kantareller. Förra året hittade jag inte en enda tallblodriska så det var ett sorgår när det gäller svamp. Och idag... massor. Alltså, ett hav med tallblodriskor. Gå och göm er alla mossiga stenar, jag hade inte tid med att vila hjärnan längre. Dessvärre hade jag ingen svampkorg eller kniv med mig så jag fick plocka svamp i en plastpåse, aj aj aj.

Och sedan rensade jag mitt svampiga guld, stekte det i smör och åt det med lite flingsalt på.

Summa summarum... dagen kan kalla sig fin, utan tvekan.