Livet är inte alltid så färglatt som jag önskar mig. Livet är faktiskt ganska grått, dag efter dag. Jobb, middag, kvällste och sova. Samma visa om och om igen och så rullar det på. Men när jag sätter mig vid datorn för att skriva i bloggen då försöker jag tänka efter en stund. För mitt i det gråa då har jag ändå upplevt ljusglimtar. Det är just dessa glimtar som jag vill fånga upp och spara här med hjälp av ord och bild. Ibland lyckas jag, ibland inte. Men jag försöker. Därför hoppas jag att min blogg är inte någon klagomur. Att ni som besöker mig inte möts av alltför mycket gnäll och dysterhet. Men jag kanske har fel. Jag kanske ser det jag vill se och inte verkligheten.
Hur upplever ni min blogg? Tycker ni att jag är negativ och gnällig?
Tycker ni att det råder en dyster stämning i min vrå på nätet?
10 kommentarer:
Trots att du personligt ger yttryck för jobbiga känslor ibland, så känner inte jag att du klagar eller är för dyster. Det är något positivt och klokt som finns här bland orden och mellan raderna.
uttryck...skulle det stå
Jag tycker din blogg är lite som frisk luft. Inte alls gnällig. Den har eftertanke och reflektion, den berör och lyfter. Jag mår iallafall gott efter ett besök hos dig.
//Åsa
Din blogg finns i min favoritlista....och har gjort så sedan du startade ....och jag är kvar som besökare än.....det säger väl en hel del :)
Kram på dig!
Christin
Finns inget dystert här , men väldigt mycket utav livet och det går upp och ner , hos alla :) Jag älskar att läsa det du skriver , även om jag inte skriver någon kommentar så läser jag alla inlägg ... Kram / Elisabeth
Du är absolut inte gnällig eller negativ, utan det finns något som gör att man alltid vill komma tillbaka till din sida. Dina ord och dina bilder är upplyftande, även när du skriver om dåliga dagar, men det dåliga är ju en del av livet och sånt som man känner igen.
I natt drömde jag att jag var på antällningsintervju på något företag här i Sverige, minns inte vilket stad. Men jag fick bland annat reda på att där jobbade 275 polacker och jag undrade om jag skulle orka med det, prata polska varje dag.
Nej, ingalunda dyster! Tvärtom, vill man se det stora i det lilla går man till dig, hit! Vackra bilder, reflektion. Tjosan hejsan och ytlighet finns det gott om på annat håll. Har inte alltid med förnöjsamhet och äkta livsglädje att göra. Jag upplever dig som en väldigt helgjuten människa på något sätt.
Jag tycker att du är bra på att våga skriva om hur livet faktiskt är, både toppar och dalar. Det är uppfriskande att du vågar och kan skriva om både bra och dåliga saker. Ytlig glättighet finns det alltför mycket av här i bloggvärlden. Man kan ju faktiskt fundera när man läser vissa bloggar, att HUR kan det jämt vara så soligt hos er???
Fortsätt, Anna, du är inte negativ och gnällig. Du är livet.
Hej Anna!
Titta vad jag fick syn på idag:
http://www.365saker.se/2011/09/12/985-testa-traning-acroyoga
Någon jag känner igen!
Tusen tack allihopa! Det känns genast tryggare. Och vilken dröm Alexandra har haft! Jag har så himla svårt att växla mellan polska och svenska. Ett språk i taget går utmärkt men två gör mig till den uslaste tolken under solen.
Där ser man Maria! Tack för länken :)
Skicka en kommentar