Smartphone

Någon prylnörd, det har jag aldrig varit. Tekniken har hunnit springa ifrån mig många ljusår. Numera förstår jag inte ens vad reklamfilmer handlar om. Allt det där med android, smartphone, appar och sådant. Men eftersom jag betraktar reklamfilmer som elakt och onödigt straff för att jag äger en tv så är det ingen större förlust egentligen. Ibland undrar jag dock om människor är verkligen som de ska eller om de har blivit hjärntvättade. Idag har jag undrat det väldigt mycket.

På fikarasten läste jag nämligen ett gammalt Amelia-nummer. För att vara lite mer exakt så läste jag en artikel om prylar som besparar vår tid, bland annat smartphone. Hon som skrev artikeln prislovade sin smartphone för att tack vare den har hon kunnat spara oceaner av tid. Numera jobbar hon på skräptider, dvs när hon väntar på något eller någon, när hon transporteras någonstans eller när hon sitter på toa. Den där stackars människa stressar ju ihjäl sig! Det som hon kallar för skräptider är ju mikropauser i vardagen. Dessa ska man njuta av. Andas ut. Tänka vackra tankar. Luta sig bakåt och tillåta sig själv att inte göra något alls. Men nej, nu ska vi prompt jobba även när vi bajsar. Och det kallas för tidsbesparing. Fy och fasa.

Enligt människan som skrev artikeln sparar hon mellan 7-10 timmar per vecka.

Vad gör hon med dessa timmar? Ligger hon i hammocken och pimplar vin? Läser? Tar en ledig dag mitt i veckan bara för att hon har gott om tid? Det tror jag inte. Jag tror att hon fyller den tiden med nya måsten, nya möten, nya uppgifter. Sedan måste hon skaffa sig nya prylar som ska underlätta för henne och bespara ännu mera tid som hon kan fylla med ännu mera arbete.

Det bästa sättet att få mer tid är att låta bli att fylla den med olika saker.

Inte att köpa en smartphone.

Men vad vet jag? Jag är ju bara en livsnjutare. Dessutom använder jag inte ens någon mobil...