måndag 1 augusti 2011

Sjuk och hemma


Jag har sjukanmält mig och det känns inte alls bra. I många år har jag klarat mig utan en enda förkylning. Min familj har snorat och hostat och febrat sig i omgångar men jag har klarat mig undan. Alla gånger. Tills nu. Näsan rinner, ögonen likaså. En elefant sitter på min bröstkorg och det som finns innanför pannan sprängs i tusen bitar.

Jag höll i luren ett bra tag innan jag bestämde mig för att ringa och säga att jag inte skulle komma  till jobbet. Ett svårt beslut och jag försöker övertyga mig själv att jag har gjort rätt. Om någon annan mådde så dåligt som jag gör just nu då skulle jag rentav tvinga henne att sjukanmäla sig. Allt annat är ju vansinne. Men när jag själv liknar en zombie så får jag dåligt samvete för det. Varför är det så svårt att vara snäll mot sig själv? Att acceptera och förlåta sin egen svaghet? 

4 kommentarer:

Anonym sa...

att våga vara svag och tillåta andra att vara svaga - jag tror det hänger ihop
agneta

skapasaker sa...

Bra gjort att sjukskriva dig! Snällt mot dig själv och mot alla på ditt jobb. Själv var jag snorförkyld hela vår Sicilienresa, antagligen för att flera av mina arbetskompisar kämpade sig kvar innan skolavslutningen. Suck!
Så, ha inte dåligt samvete. Vila och bli frisk i stället.
/Eva

Pia sa...

BRA att du tog ditt förnuft till fånga och sjukskrev dig. Man ska vara hemma när man är sjuk, dels för att kroppen behöver vila för att återhämta sig och dels av respekt mot dina arbetskamrater så du inte smittar dem.
Jag har kollegor som "slår sig för bröstet" och tycker att de är SÅ duktiga då de kommer till jobbet med feber och förkylning. Jag tycker däremot att de är dumma både mot sig själva, oss kollegor och inte minst våra vårdtagare som redan är gamla och svaga.
Ta nu några dagar och sköt om dig med ditt lindblomsté och en bra bok <3 Kram och krya på dig

Anna Stilla sa...

Tack! Och jag instämmer till fullo att man ska ta hänsyn även till sina arbetskamrater. När jag jobbade på förskolan då var jag så besviken på föräldrar som lämnade sina förkylda barn hos oss. För då smittade barnen sina kompisar och oss, personalen. Det var en ond cirkel som var omöjlig att bryta.