Jag har kört fast. I livet. Igen. Precis som jag kör fast i allt annat med jämna mellanrum. Fotograferandet. Tankebanorna. Eller mitt svenska. Inget nytt händer och jag upplever en frustrerande stagnation. Jag vill ha något nytt och jag vill ha något mer men det blir bara samma saker om och om igen. Sama ord, tankar och bilder. Men jag vet att sedan händer det något och saker lossnar. Det har jag lärt mig ju. Av självaste livet. Så jag väntar på det något, väntar otåligt. Jag vet inte vad och jag vet inte när men jag vet att det kommer. Så kom till mig och kom gärna fort. Helst nu, omedelbart.
1 kommentar:
Jag känner igen känslan och det kommer nytt, det har jag också lärt mig av livet :)
Och hur var det nu Alfons sa? Man måste ha tråkigt för att se det roliga sen, vilken är nästa rolighet?
Skicka en kommentar