Ni, som har följt mig ett tag vet att jag tycker om att plocka svamp. Dessutom är jag duktig på det. Häromdagen var jag i skogen och plockade svamp med en säker hand för jag kan ju det. Jag vet mycket om svamp, jag vet hur man plockar, jag har gjort det sedan jag var liten. Väl hemma tänkte jag göra mig en riktigt smarrig macka med fräst lök och karljohan på. Först när mackan var klar slog det mig att den där karljohan hade rosa rör och det brukar inte karljohan ha. Och så doftade det annorlunda om svampen när jag stekte den. Ett litet smakprov och hela mackan åkte ner i soporna. Jag, det stora svamproffset, tog hem en gallsopp! Svampen är inte giftig men smakar så illa att munnen blir mer eller mindre bedövad av smaken. Det misstaget gjorde jag inte för att jag saknade kunskap. Jag gjorde det för att jag var nonchalant och stöddig inför kunskapen.
Där fick jag en läxa i ödmjukhet.
2 kommentarer:
det är alltid när man TROR sig veta allt som man åker på en påminnelse om att man har långt kvar...
agneta
Jag trodde inte att jag visste allt. Jag vet bara tillräckligt för att känna mig säker. Alldeles för säker, har det visat sig. Men det är bra om att man blir påmind om att man är bara en människa och människor gör fel, trots sina kunskaper. Man ska inte stirra sig blind på det man vet. Rätt som det är så hamnar fel svamp i svampkorgen. Skulle livet låta bli att påminna mig om sådant då skulle jag bli en hemsk bisserwisser.
Skicka en kommentar