måndag 11 juli 2011

Oss bloggare emellan


Ibland får jag höra, speciellt från mugglare (dvs icke-bloggare), att bloggandet är inte på riktigt.

Hur kan någon skriva om sitt liv så att hela världen kan läsa det? Och varför väljer andra att läsa det då? Har man inget bättre för sig? Helt rubbat ju.

Bakom varje blogg finns det en person och bakom vissa bloggar finns det faktiskt helt underbara personer. Jag har fått turen med att träffa en av dem. Maria. Hon klev in i mitt vardagsrum och hela rummet började genast blomma. För Maria är en riktig glädjespridare. Jag har följt hennes blogg Jag blommar i många år. Anledningen till det är att varje gång jag besöker bloggen då får jag en rejäl dos av inspiration och livsglädje. 

Det pirrade i magen när jag väntade på att Maria och hennes familj skulle plinga på min dörr. Men när de väl gjorde det då försvann all nervositet. Maria är en ödmjuk, varm och fin människa.

Bloggande har skapat en ny sort relationer. Bloggvänner.
Maria är en av dem för mig. En underbar bloggvän som jag hoppas få träffa fler gånger !


En av Marias vackra blommor pryder nu mitt blomsterträsk. Mitt i vinter kommer den att påminna mig om sommaren och mitt och Marias möte.

7 kommentarer:

Smilla sa...

Vi är och har alltid varit intresserade av varandra. Varför läsa tidningar, reportage och se teveprogram om vi inte har något intresse av andra?

Bloggar ger mer fokus och ofta mer äkthet (utan filter). En titt i Aftonbladet (som jag vanligen väljer bort) fick mig att ytterligare förstå varför jag väljer bloggar och tidningar som Good news magazine. På varje sida står något fruktansvärt - olyckor, mord, missnöje. Ingen glädje - bortsett från sportdelen som dock inte intresserar mig. Det är deprimerande och jag frågar mig vilken nytta det egentligen har och om det är så att vi bara vill läsa deprimerande nyheter som skapar oro för allt som möjligen kan hända.

Jag föredrar bloggar och bloggvänner. Fantastiskt.

Anonym sa...

Härligt med nya vänner!

Maria sa...

Raija sa...

Nog är bloggandet på riktigt och bloggvänner är inte att förakta, för man vet aldrig hur djup den vänskapen kan bli.

Jag håller med Smilla som väljer bort dagstidningarna på nätet och hellre läser bloggar som får en att må bra och inspireras av, än alla eländesnyheter som ingen kan må bra av.

Anonym sa...

Jösses, vad roligt!!!
Inte utan att jag är lite avundssjuk på Maria som fått träffa dig IRL !

Christin

Erik "Semlan" sa...

Perfekt! Visst är bloggandet berikande.
Jätteskoj att du fick möjlighet att träffa en bloggvän. :-)
Precis så kan det vara.

✿Ewa sa...

Först av allt, SÅ VACKER DIN BLOGG ÄR! Bilden på dig, underbar! Du tar så fina bilder, det ser så "mjukt" och vackert ut.

Mugglare ja, bra namn. :)Jag håller med dig och smilla fullständigt! Och att få träffa en bloggvän kan både vara pirrigt (innan) och alldeles underbart!

Ang.Petter som mitt barnbarn fick, varje gång hon är hemma hos oss (hon bor ju ca 60 mil söderut numera)så går hon direkt in i det rum där sagopåsen ligger hon sätter sig och plockar upp hela sagan och vill höra berättelsen igen och... Och varje gång så tänker jag på dig med glädje. :)
Kram