Den eviga, aldrig upphörande rastlösheten kan driva mig till vansinne. Jag är jämt på flykt från någon eller något. Häromdagen ville jag fly från min arbetsplats. Jag upplevde den som extremt ostimulerande. Gå runt, runt, runt. Räkna, räkna, räkna. Lyfta, bocka av. Räkneverket surrade irriterande. Kläderna kändes fula. Människorna stumma och väggarna gråa. Tanken på att jag måste gå tillbaka dit även nästa dag var outhärdlig. Men nästa morgon, när jag satte på mig mina vita skyddshandskar och tog den första listan, hände det något som förändrade allt.
En insikt lyste upp hela produktionshallen.
Santosha
Det är ett bra arbete, välbetalt. Mina kollegor är fina människor. Egentligen trivs jag där. Det är bara min rastlösa själ som vill någon annanstans. Men nu är jag här. Jag jobbar hårt. Just nu handlar mitt liv om att gå runt, räkna, lyfta, bocka av. Arbetet är inget mål i sig. Det är en väg på vilken jag färdas genom livet. Vart den leder mig, det vet jag inte. Men jag öppnar mina armar och välkomnar allt den har med sig.
Nya insikter och lärdomar om mig själv, nya kompisar och nya färdigheter. Lönen.
En dag kommer jag att bli tacksam för allt jag har upplevt här.
Santosha är ett yogiskt förhållningssätt till sig själv och till omvärlden. Santosha betyder förnöjsamhet och uppmanar till att vara tillfreds med det man har och den man är. Att acceptera sig själv och sin tillvaro är dock inte lika med att avstå från utveckligen och viljan att lära sig mer.
4 kommentarer:
Å Anna! Det här måste jag lära mig mer om! Du kunde ha skrivit om mig, så mycket kände jag igen mig.
Santosha? Hmmm
Härligt att få nya insikter i arbetet.
Pranayama är också ett sätt som jag har använt mig mycket av.
Jag har svårt att andas på det rätta sättet. Andningen liksom följer inte med så energistyrning med hjälp av andningen är en högre kurs för mig :)
Så bra skrivet...känner igen mig själv.
Kram
Skicka en kommentar