Det var helt tyst ty klockan var fortfarande ung. Solen stod bakom min rygg och värmde den skönt. Jag satt där alldeles ensam och åt min frukost. Frukost i vassen. Jag hittade en vacker barkbit som jag ska försöka tälja. Jag samlade mina krafter, försökte hinna ikapp mig själv en aning. Milda makter vad jag kände mig lugn och harmonisk. Men så började båtfolket sakta vakna till liv. Skrikiga barn som har lärt sig att man inte blir hörd om man inte tar i så mycket att halsen ger vika. Hurtiga damer som powerwalkade sig svettiga och flåsiga. Modiga herrar som tog sina morgondopp och kastade i luften skämt grova som läder.
- Kom Nosis, så går vi.
Den gamla hunden reste sig upp med stort besvär och vi drog oss sakta hemåt.
2 kommentarer:
Det gäller att vara tidigt uppe om man vill vara för sig själv en stund!!!
♥
C
Det låter som en skön stund, men ack för kort... Ha en fortsatt fin dag.
// Mia
Skicka en kommentar