Till Kalle

Egentligen heter han inte Kalle och hans fru heter inte Lisa men i det här inlägget får de heta så.

Kalle är en jättefin människa. I hans kök spillde jag stora mängder av rödvin. Jag snorade på hans axel när mitt ex lämnade mig i sticket. Och så såg jag honom dansa tango med Lisa hemma hos dem. Det är nog inte så många som har fått bevittna en sådan stund.

Förra året cyklade Kalle till jobbet och blev påkörd av en bil. Läget var allvarligt, så pass allvarligt att Kalles liv var ett stort frågatecken. Jag skickade ett Krya på dig - kort. Idag håller jag på och städar bland mina gamla papper och anteckningar. Jag har hittat kladdet till kortet.

Så skrev jag till Kalle:

PROLOG

Nyheten om din mosade cykel har nått Eskilstuna. Enligt mina säkra, topphemliga källor har du koncentrationssvårigheter. Inom parantes: det beror väl på den stigande åldern och mängder av sprit och inte på någon fjuttig krasch. Jag tar dock hänsyn (visst är jag snäll?) till dina brister och skriver i korta kapitel.

KAPITEL ETT

Bättre sätt

Vi är många som inte gillar måndagar. Däremot är vi ganska få som parker under en bil.

Det finns faktiskt bättre sätt att slippa jobba på en måndag, Kalle!

KAPITEL TVÅ

Så att du vet

Jag är, trots allt, enormt glad för att du har överlevt kraschen. Du kunde ju dö!

Och världen utan Kalle är liksom inte hel.

Jag vet det, Lisa vet det, gangsterungdomarna vet det.

Jag hoppas att du vet det själv.

EPILOG

Krya på Dig vännen!

***

Jag minns att när jag postade kortet var jag orolig för att jag kanske (hur är det möjligt?) var för grov. Men idag vet jag att Kalle uppskattade min hälsning. Min topphemliga källa säger att han till och med skrattade gott. Det var tydligen bättre än en massa medlidande.