Att flacka på ängar, speciellt i kvällssolen, är något jag skulle kunna utöva på heltid och helt professionellt. Det finns massor med märkliga yrken så varför inte en ytterst kompetent flackare? Häromkvällen, när jag flackade som bäst, träffade jag på denna vackra filur. Han satt på ett överblommat grässtrå och tittade rakt i ögonen på mig.
- Du tänker väl inte skada mig? - frågade hans blick
- Aldrig - viskade jag.
Skogsnätfjärilen svajade lätt på sitt svajiga grässtrå och jag beundrade hans skönhet.
Just sådana möten gör flackaryrket till det bästa i hela världen.
3 kommentarer:
Underbart, jag älskar dina macrobilder! Och bilderna från Torun gillade jag också, för där har jag varit många gånger.
Tack Alexandra!
Jättefina foton på fjärilen. Speciellt första gillar jag, läcker vinkel!
Skicka en kommentar