Ibland känner jag en sådan hemlängtan. Hem till Polen. Ni anar inte hur det kan brinna i bröstet då. Jag längtar efter att få vara en av alla. Här är jag invandrare och kommer alltid att vara det. Det hörs på mitt tal, det syns på mig men framför allt vet jag djupt inne i mitt hjärta att mina rötter finns på andra sidan Östersjön. Jag har anpassat mig till livet i Sverige och oftast flyter det på utan störningar. Men ibland... Ja, ibland brinner det i bröstet och känns så hiskligt ensamt. För jag är varken svensk eller polsk numera. När jag åker till Polen då får jag höra att jag har blivit så försvenskad. Då blir jag invandrare i mitt eget land. Polen har sprungit ifrån mig...
Här i Sverige kan jag känna mig kulturellt efterbliven när någon till ex citerar något och jag inte hänger med. För citatet kommer från någon kultfilm som tydligen alla känner till. Alla förutom mig. Men filmen spelades för typ 175 år innan jag kom till Sverige. Samma sak händer i Polen. Jag hänger inte med när de pratar om kultfilmer som kom efter att jag hade lämnat landet. Ett litet exempel på att vara varken här eller där.
Jag längtar till det polska surdegsbrödet, till de gamla knotiga tanter som säljer tusenskönor i gatuhörn och jag längtar till att få skratta på polska.
Men det är inte illa jämt. Ibland till och med bjuder jag på min polskhet. Som den gången då jag var på en stor fest. Vi skulle dela oss i grupper för att leka lekar. Jag lyfte upp handen och vrålade
- Alla polacker hit!
Jag visste förstås att jag var den enda polacken på festen. Inte bara polacken utan invandraren i överhuvudtaget. Vi bildade då Det polska landslaget. Lite rart tycker jag.
***
Ett sådant inlägg kan fungera som rött skynke för bittra människor som måste trycka ner någon annan för att höja sig själva en aning. Om någon sådan typ lämnar en otrevlig kommentar så kommer jag att radera den omedelbart.
6 kommentarer:
Jag tror, nej VET, att det är många, många som känner som du. Inget konstigt i det. Och samtidigt, kanske om du är på det goda humöret så har du hemortsrätt i TVÅ länder. Och flera språk. Häftigt.
Visst är det så. Jag hoppas att Polen och Sverige hamnar aldrig i krig med varandra för då kommer jag att få problem med att välja sida :)
Förresten, nu har jag lagt din blogg på min blogglista. Borde göra det för länge sedan men bättre sent än aldrig.
Åh, då får jag ta och aktivera mig lite. Ibland blir det stiltje bra länge.
Känner igen smärtan :)
Ten post i mnie skłonił do rozmyślań, tak to właśnie jest z sentymentalnymi serduszkami na emigracji. Aniu jestem z Tobą w grupie i ja podnoszę rękę - "jestem z Polski". :))) jak będziesz chciał pośmiać się po polsku -dzwoń, pisz odrazu sie stawię na wezwanie :)))
Känner igen känslan eftersom mina rötter är från Finland. Varje sommar åkte vi dit när jag var liten och jag har två länder som är mina. Jag är född i Sverige, men känner mig väldigt mycket finsk ändå.
Skicka en kommentar