Rampfeber

För några veckor sedan blev jag tillfrågad om jag kunde berätta någon eller några sagor på Internationella Barnboksdagen. Jag nappade direkt och nu, på lördag, är det dags. Men ju närmare lördagen jag kommer desto större isklump har jag i magen. Jag är nervös. Nej, vad säger jag egentligen? Jag är inte alls nervös, jag är skräckslagen! Jag är rädd för att ingen kommer, att jag ska mumla, att jag ska komma av mig, att jag ska tråka ut dem som lyssnar, att jag ska säga något olämpligt och att händerna ska darra så mycket att jag ska tappa ner mina rekvisita. Ännu är jag inte någon erkänd sagoberättare men jag vill bli det. Då gäller det att göra bäst ifrån sig när man har möjligheten till det. Jag är så rädd för att jag ska sabba det för mig.